The Hobbit – High Frame Rate och 3D för massorna.

 

the-hobbit-movie-e1343383853962

Då var det åter dags att besöka Middle Earth och alla vännerna i Tolkiens värld igen i och med filmatiseringen av The Hobbit, på svenska känd som Bilbo och på senare tid – Hobbiten.

Jag är ett stort fan av Ringen-trilogin och det har varit svårt att inte ha för höga förhoppningar på denna film. Det senaste året har dock de mörka makterna bakom scenen gjort sitt bästa för att hålla förväntningarna nere på en vettig nivå med alla förseningar, produktionsproblem samt tagit beslutet att göra tre filmer istället för två – detta på en bok kortare än den första delen Sagan om Ringen-sviten. Den sista punkten är den mest oroväckande då detta drag känns mer som ett försöka att få in mer pengar snarare än att få till vettiga filmer.

Nyheten denna gång, teknikmässigt, är High Frame Rate som ska göra hela upplevelsen mjukare och smidigare med dubbla antal bilder per sekund. Jag kan säga direkt att jag inte är helt övertygad. Tekniken funkar bra på så sätt att 3D:n flyter på mjukt och fint i de allra flesta scener – några extremt snabba panoreringar blev dock fortfarande lite hackiga.

Problemet är dock att det hela såg mycket artificiellt ut. Kontrasterna mellan CGI-bakgrunder och skådespelare blev i många fall extremt tydliga. En mycket underlig effekt som dessutom förde med sig att skådespelarna ibland såg ut som pappfigurer framför en statisk bakgrund. I de mer extrema fallen påminde det mig om 90-talets interaktiva ”spel” – fast mycket snyggare såklart.

Och nej, det var inget jag vande mig vid och blev under hela filmen påmind om det, det var till och från faktiskt lite irriterande.

Jag älskar ny teknik men precis just i denna stund är jag inte övertygad anhängare av High Frame Rate, tyvärr.

Men om vi struntar i tekniken för en stund och koncentrerar oss på själva filmen istället. Det märks att The Hobbit är skriven för en lite yngre publik, den är ju skriven för Tolkiens barn till en början. Karaktärerna är mer spjuveraktiga (läs: barnsliga), handlingen lite mer banal och mörkret saknas.

Skådespelarna gör överlag rätt bra ifrån sig med tanke på materialet men två personer står ut. Martin Freeman är en utmärkt Bilbo och Andy Serkis repriserar sin roll som Gollum/Smeagol minst lika bra som i den första trilogin.

Till sist är filmen lite för lång. De senaste åren har jag blivit lätt allergisk mot utdragna jaktscener och det finns flera sådana i The Hobbit som gärna kunde ha fått klippas ned en del. Nästan tre timmar kunde nog relativt lätt ha klippts ned till 2h15min. Jag har inga problem med Extended Edition av Sagan om Ringen-filmerna men en sådan version av denna film kan mycket lätt bli jobbig att se om man lägger på 30 minuter eller så. Detta bådar ju inte så gott då de som sagt gjort tre filmer istället för två.

Nja, det är ingen dålig film men den lever inte upp till sina föregångare och om de uppenbart drar ut materialet bara för att få ut  några hundra miljoner dollar till kommer jag bli lite småpurken. Jag kommer absolut se dem men kanske inte i HFR och kanske heller inte ens i 3D, frågan är bara om det överhuvudtaget kommer vara möjligt. Vill man se filmen på en någorlunda modern biograf får jag nog snällt svälja det nya formatet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s