Att vandra runt i en pappkartong är inte stealth.

thief2

Jag älskar spel med smygande och infiltration. Det spelar ingen roll i vilken genre, om vi tar first person shooters är till exempel är Pripyat-uppdraget i Call of Duty IV: Modern Warfare överlägset roligast, ju mer stealth desto bättre. Dock är det allt för få spel som fokuserar fullt ut utan har det som en mindre del upplevelsen. Några spelserier står dock ut.

Hitman-serien har mer infiltration än stealth, Absolution är lite av ett undantag, och personligen tycker jag de borde faktiskt ha fortsatt med infiltrerandet. Agent 47 ska vara stenhård jäkel som vandrar in lite nonchalant och tar till de knep som finns tillgängliga för att få offret att trilla av pinn.

Splinter Cell-spelen har en rätt bra inställning till smygandet men fortfarande är det lite för actionorienterat ibland, det samma kan sägas om Deus Ex.

En serie som jag dock inte räknas som stealth alls är Metal Gear-serien. Vet inte riktigt om Hideo Kojima ser sina skapelser som stealth-spel, i titeln till Metal Gear Solid står det faktiskt Tactical Espionage Action, men jag tror att den större allmänheten anser att det är smygande och stealth som gäller. Jag tycker mer att det spelen mer är pusselspel där du, speciellt i de tidigare spelen, lär dig vad som gäller rum för rum och följer du schemat är du home safe.

När taktiken går ut på att gömma, och i senare spel, vandra omkring i sagda låda, rullar runt i en tunna eller lägga ut tidningar med lättklädda damer för att distrahera fiender. Ja, då har man försakat rätten att vara ett stealth-spel med självinsikt.

Vad är då det ultimata smygspelet? Om du är det minsta uppmärksam har du redan svaret. Thief II: The Metal Age är i mina ögon det perfekta stealth-spelet. Det finns inget spel som har fått mig att ligga och trycka i ett mörkt hörn i tio minuter med andan i halsen för att se vad som kan lura i mörkret, eller om det finns något där överhuvudtaget.

Första Thief hade lite för mycket sekvenser med zombier och liknande vilket tvingade dig till att vara aggressiv vilket förstörde upplevelsen för mig. Uppföljaren rättade till allt jag retade mig på i första spelet. Bättre banor, mer smygande och härligare atmosfär.

Thief III vill jag inte ens nämna då det inte alls var samma upplevelse och fick mig att sluta spela alldeles för snabbt. Jag hoppas så mycket på att Thief IV ska leverera men jag har mina farhågor. Dagens spelare har nog inte lika lätt att köpa koncept med samma ”hard core”-smyg som förr i tiden. Jag kan heller inte riktigt förlåta Eidos för att skriva ut titeln som THI4F när de utannonserade spelet. Verkligen? Vem försöker ni övertyga med det tilltaget?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s