Rollspelsmåndag del 5 – Maktens portar, Ärans väg 2

Maktens_portar_omslag

Det kompakta mörkret och den allt för närvarande tanken på de enorma stenmassorna som vilar över våra huvuden har de senaste timmarna börjat tära på den entusiasm och energi som initialt infann sig i gruppen när vi öppnade de så kallade Maktens portar för att leta upp de skatter som ruvat där i århundraden. 

De återkommande attackerna från de skelett, orcher och annat otyg har inte gjort det så mycket för att lätta upp den generella stämningen. Hur tusan har dessa lyckats ta sig in och hålla sig vid liv när vi med nöd och näppe lyckades med att öppna den urgamla ingången till den döda dvärgstaden? Som svar på denna tanke rörde sig något stort och mörkt i utkanten av facklornas falnande ljus. Detta är ingen orch eller skelett, detta är något helt annat – något iskallt och ondskefullt, något vi inte tidigare mött…

Om spelarna har skött sig och inte klantat till det allt för mycket under sina strapatser i Döda skogen bör de nu stå framför ingången -Maktens portar – till en nu mer eller mindre övergiven dvärgstad som förhoppningsvis är fylld av skatter att plundra.

Bakgrunden till denna plats tänkt att vara storslagen och kopplas samman med människans uppkomst och de gamla raseras (alver, dvärgar, jättar och halvlängdsmän) försök att undkomma den nya rasens härjningar och expansionlust. I sig är väl premissen ingen dålig idé men det är uppenbart att kampanjen tillhör Äventyrsspels första då deras kommande kampanjvärld, Ereb Altor, ännu inte finns.

För en Spelledare som vill spela denna trilogi efter att man börjat leka med Ereb Altor kan stöta på en del problem att integrera Ärans väg i denna. Hela bakgrunden passar inte riktigt in i Altors historia på ett bra sätt utan är skriven för en, av SL, skapad värld. Men det är mer en notering jag gjort när jag läst igenom alla delar i trilogin.

Men det var lite Off topic. Maktens portar är helt klart en brygga mellan det lite mer öppna Döda skogen och den avslutande delen Mörkrets hjärta. När människorna började härja beslutade alltså de gamla raserna att återvända till sina hemvärldar men lämnade kvar den klick från deras folk hade en viss framtidstro till denna värld.

Dvärgarna byggde alltså en storslagen stad – för att bevara de skatter som folken lämnade efter sig – vars ingång låstes med tre nycklar, tillverkade av alverna, för att stänga ute oönskat besök. Dock var människorna enträgna och allt fler började synas runt denna port och tillslut förlorades portens nycklar till människorna, vilka i och för sig inte visste att det var just nycklar.

Den dåvarande dvärgdrottningen vågade inte lita på att denna okunskap om nycklarna skulle vara för evigt och låste portarna för gott, beordrade sina undersåtar att minera stadens skatter och lämna staden med förhoppning att kommande generationer skulle kunna säkra upp platsen. Under tiden utkämpade alverna en blodig och ensidig kamp mot de nummerärt överlägsna människorna.

Århundradena gick och staden glömdes bort tills en dag då Mogdath, en tjänare till den onde magikern Dakoth, uppdagade historien om Maktens portar och de skatter som enligt legenden skulle finnas bakom dessa. Dakoth skapade genom kraftfull magi en portal in till staden genom vilken Mogdath tillsammans med en styrka av svartfolk och odöda transporterades för att leta rätt på föremål och starta upp den gruvdrift dvärgarna påbörjat som skulle kunna vända kriget han för tillfället driver mot grupperingarna på andra sidan bergskedjan, från Maktens portar sett.

maktens_portar2

Detta är dock något rollpersonerna, när äventyret börjar, är olyckligt ovetande om när de nu är på väg att öppna portarna och stiga in i den övergivna staden.

Som jag skrev innan är denna del i princip en transportsträcka genom dvärgstaden med konfrontation av Mogdath, med underhuggare,  samt dvärgarnas uråldriga fällor som motstånd. Hur de sköter striden med Mogdath avgör hur de kommer vidare till den tredje och avslutande delen.

Jag kan vara helt fel ute med jag skulle säga att dvärgstaden har hämtat sin inspiration från Moria i Sagan om ringen-trilogin. Det är en till synes storslagen men öde stad som vittnar på dvärgarnas glansdagar. Nu är det inte mycket mer än ett glorifierat grottkomplex. Jag antar att du sett Peter Jacksons tolkning av Sagan om ringen (om inte… varför?) och just Moria i den första delen är vad jag ser framför mig när jag läser igenom detta äventyr – ett häfte som till stor del är en beskrivning av staden med tillhörande gruvkomplex.

maktens_portar1

När konfrontationen med Mogdath är över bör rollpersonerna vara på väg ut ur staden eller döda. Oavsett utgång betyder det att denna del är över. Lever rollpersonerna tar den tredje och avslutande delen, Mörkrets hjärta, direkt vid. Den tar vi dock nästa vecka.

Nytt material i denna del är två variationer av gastar, mörker- och dödsgast, som komplement till kummelgasten från Döda skogen samt nattulv. Dessutom en beskrivning av besvärjelsen NEXUS som gör att du inte behöver konsumera PSY för användandet av magiska vapen och föremål utan drar sin kraft från naturen, mycket användbart om du frågar mig…

One thought on “Rollspelsmåndag del 5 – Maktens portar, Ärans väg 2

  1. Pingback: Rollspelsmåndag del 6 – Mörkrets hjärta, Ärans väg 3 | Spel-Galten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s