Det fanns en tid då EA inte ansågs vara ondast i världen.

Electronic-Arts-Old

 

Nej, jag lovar! Sätter er ner så ska farbror berätta om en sedan länge svunnen tid.

För inte överdrivet många årtionden sedan kopplade jag Electronic Arts till kvalitet och spelglädje. Det var väl främst under 16-bitarseran och 1990-talet som jag mest förknippar företaget med dessa känslor. Den gamla loggan och den karaktäristiska, lite större MegaDrive-kassetten med den gula plastflärpen – som jag fortfarande inte vet vad den gjorde – var ett tecken på att det nu skulle bli något bra.

Visst fanns det tendenser på att en del serier skulle bli långkörare, framför allt sportspelen. Men på den tiden, då jag faktiskt fortfarande spelade sportspel, var dessa spel något nyskapande och visade var skåpet skulle stå när det gällde att skildra diverse olika sporter. Men de låg även bakom flera riktigt bra spel och spelserie som Desert Strike med uppföljare, Starflight, Bard’s Tale-serien och Road Rash.

Som gammal simulatorfan kan man även hitta en del klassiska militärsimulatorer som F/A 18 Interceptor – spelet som fick mig att köpa en Amiga – 688 Attack Sub och flera mer avancerade simulatorer i form av Jane Combat Simulator-serien.

JungleStrike_kassett

 

Som utgivare stod de även bakom en hel drös legendariska spel som Populus, SimCity och Syndicate. Spel vars utvecklare senare köptes upp men som fortfarande levererade kvalitet i form av titlar som Dungeon Keeper och The Sims (ja, jag tyckte det var ett roligt spel i början).

Grejen är det att jag kan fortsätta rabbla upp bra och roliga titlar som Electronic Arts gett ut eller på något sätt legat bakom men det är inte intressant.

Jag kan absolut hålla med om att de massiva spelbolagen idag drivs med ett (1) mål, tjäna pengar. Det går knappt en dag då jag inte på ett eller annat sätt reflekterar över dagens spelindustri och muttrar för mig själva att det var bättre förr – för det var det på många sätt. Att trycka ut samma spel år ut och år in är inte kul. Att se sina gamla favorittitlar mjölkas ut till oigenkännlighet är supertrist. Att åter igen bli överkörd av de massiva ångvältarna är frustrerande. Välkommen till verkligheten.

Med mass appeal kommer de stora drakarna och slukar allt i sin väg. EA är inte ensamma, alla de stora – och även de inte lika stora för den delen – är lika goda kålsupare. Spelbranschen är inte först, kanske bara den senaste i raden av industrier som nått massiv popularitet vilket får kostymerna i sina hörnkontor att se grönt.

Folk kan klaga och grina över detta för att sedan svära på närmsta religiösa bok att aldrig någonsin köpa eller ens spela ett EA-spel igen, ever! Men frågan är huruvida detta egentligen håller när nästa stortitel dyker upp. Det skulle vara mycket intressant om man kunde följa upp klagosången. De implementerar saker som alla ska hata, jag tittar på dig alltid-online-DRM, men när dagen är slut är kassan större än föregående dag.

Men oavsett hur mörkt det kan se ut just nu finns det motkrafter till dagens massproduktion av spel. Kickstarter-projekt – vilka tar sig an genres som idag alla trodde var döda – får massiv backning och Indie-utveckling har aldrig varit hetare.

EA slåss ännu en gång om den mindre smickrande titeln som USA:s värsta företag. Men hur hade spelvärlden sett ut utan EA? Jag är inte helt säker på att den hade sett speciellt mycket bättre ut. Kanske den till och med hade sett lite fattigare ut.

Det fanns en tid då EA inte ansågs vara ondast i världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s