Rollspelsmåndag del 7 – Mörkrets hjärta, Ärans väg 3

Morkrets_hjarta_omslag

Nedanför bergsplatån, krönt med den mörka fästningen, sprider sig tältlägret så lång ögat kan nå. Stinkande orcher och resar patrullerar området. Men det är inte det värsta, stora delar av hären består av odöda skelett som helt står under Dakoths vilja.

Att ta anställning som legosoldater för att kunna komma in i det olycksbådande fästet verkar för varje minut som går som en allt sämre idé. Men tärningen är kastad och att backa ut nu är inte ett alternativ…

Tjena alla rollspelsdiggare.

Det har gått ett tag och mina dyrt heliga löften föll pladdaskt. Men nu är det dags för den avslutande delen i trilogin Ärans väg.

När vi lämnade historien senast har rollpersonerna på något sätt lyckats ta sig ut ut den ”övergivna” staden som de kom till genom Maktens portar. Oavsett hur man lyckats med detta så befinner de sig nu i landet det föga nyskapande namnet Österlandet.

Här har det under lång tid pågått stridigheter som på senare tid helt blossat upp i fullskaligt krig mellan tre fraktioner – Dakoth mörka armé, Sathmoghs präster och de goda Eledain-riddarna.

Tack vare gammalt groll, religion och impulsartade ”politiska” handlingar förklarade Eledainriddarna krig mot Sathmoghprästerna fast det egentligen var den elake Dakoth som ligger bakom de handlingar som tillslut får den bräckliga vapenvilan att rämna.

Dakoth är heller ingen vanlig skurk utan är egentligen mer en marionett kontrollerad av den onde guden Herz. Herz som för tusentals år sedan spärrades in i en juvel kallad Mörkrets Hjärta.

Detta har alltså inte speciellt mycket att göra med Joseph Conrads klassiska roman om nu någon skulle tro det, men jag kan skönja vissa paralleller – om det inte bara är jag som  vill att det ska vara så, om än mycket förenklad, och projicerar min önskan på berättelsen vill säga.

Rollpersonerna, som mer eller mindre antas vara goda och hjälpsamma, får uppdrag att förstöra denna juvel en gång för alla, oavsett kostnad eller konsekvens. Tanken är också att rollpersonerna är ödesbestämda att komma till detta Österlandet för att befria världen från ondska. Detta genom att infiltrera Dakoths här för att skaffa sig information om Mörkrets hjärta och sedan ta sig till det tempel runt vilket Kurtz… jag menar Herz slavar håller på att uppföra en stad.

Morkrets_hjarta1

Till saken hör att de tidigare delarna i trilogin inte riktigt passar in i denna mer episka del. Det finns liksom inte någon övergripande tråd. Dödens skog är mer en samling mindre äventyr som leder till en övergiven dvärgstad i Maktens portar som i sin tur leder till denna episka avslutning.

Det känns mer som tre helt olika äventyr som i sista paragrafen i vardera bok lite löst kopplar samman varje del med den föregående. Dock är detta ett relativt stort steg jämfört med de lite mer torftiga äventyren som funnits innan.

Svårighetsgraden har skruvats upp jämfört med tidigare äventyr och kommer att leda farligare fiender samt ond bråd död. Handlingen har lite större djup – inte allt för mycket dock – och belöningarna är stora. Men de största kampanjerna kommer att dröja ytterligare några år.

Nästa del av rollspelsmåndag, en extrainsatt sådan, kommer senare idag. Så håll utkik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s