MMORPG – Dude, var är min sandlåda?

eveonline

Min relation till MMORPG:s är brokig som bäst. Jag kommer ihåg att jag testade Everquest som kortast strax efter millenniumskiftet men jag fastnade inte riktigt. Jag hade även läst en del om Ultima Online men provade aldrig det spelet. Men när jag fick höra om EVE Online: The Second Genesis blev jag eld och lågor.

Enligt mig kändes konceptet klockrent. Den öppna, näst intill oändliga världen från Elite (framför allt Frontier: Elite II) men med tusentals  andra människor samtidigt. En sandlåda för alla att utforska och exploatera. När jag sedan började spela spelet under 2003 var jag fast, enligt mig var detta framtiden för spelbranschen…

Och till viss del hade jag rätt.  För mig gjorde de isländska utvecklarstudion CCP det mesta rätt med EVE. Du började med ett litet skitskepp med en ärtpistol. Sedan var det upp till dig att karva dig en liten nisch i den stora stygga världen. Det fanns inga bestämda klasser, det fanns inga färdiga byggen, det fanns inget ”rätt sätt” att göra saker – inte i början i alla fall.

Man startade i trygga solsystem för att hinna sina rymdben med asteriodbälten med de enklaste mineralerna att bedriva gruvdrift på, de enklaste piraterna att krossa med din ärtskjutare, rymdstationerna hade det som behövdes för att komma igång. men det var det.

Ville du göra uppdrag åt de mer eller mindre hedersamma agenterna på stationerna för att skaffa pengar och ställning inom organisationer, kör på. Vill du tillverka vapen, ammunition, skepp och moduler för att tjäna en kacka på andra spelare – go for it. Vill du ge dig ut i 0.0-rymden för att komma undan lagens långa arm och leka pirat – get going son. Vill du ge dig ut och leta efter de allra eftertraktade mineralerna i det kända universumets gränser – inget stoppar dig (förutom piraterna).

Hela systemet blev en komplicerad men någorlunda fungerande ekonomi som jag inte sett i ett spel sedan dess. En lekstuga för alla möjliga sorters spelare. Under åren har detta byggts på med nya teknologiska nivåer – framtagna av spelarna – spelarstyrda rymdstationer och spelarkontrollerade områden med mera, med mera.

Är EVE komplicerat? You bet your ass! Är det lätt att börja spela? Nej. Är det mycket grind? Jupp. Men grejen är det att det finns ett mål med hela systemet, det du gör kan påverka spelvärlden på ett sätt som idag inte någon större speltillverkar vågar sig på. Detta tack vare ett spel som alla försöker kopiera, ett spel som har gett det lättillgängliga MMORPG:t ett ansikte.

Att skapa ett riktigt sandlåde-MMO där du ger spelarna plattformen och de skapar världen är att ge sig ut på djupt vatten och idag vill alla aktieägare och styrelseordföranden gärna bottna, knappt ens väta tårna om det kan undvikas. Sandlådespel är komplicerade och kväver att utvecklarna håller koll på minsta lilla grej under lång tid samt ser till att utöka plattformen konstant för att inte hamna i en situation där det inte går att komma längre, detta rimmar inte väl med dagens ekonomiska situation.

EVE Online har gått sin egna lilla väg med att behålla sin nisch. De är inte störst men de har en trogen skara människor som hela tiden för spelet vidare. Efter att World of Warcraft – jag var väl tvungen att nämna spelet i alla fall – slog knockout på marknaden har denna egensinnade nisch dött ut, varför göra något som kanske inte ger lika mycket pengar?

Några försökte sig på att skapa sandlåde-MMO men fick inte tillräckligt med pengar. Det fanns de som försökt göra om sin befintliga sandlåde-modell för att passa mainstream för att sedan dö – jag tittar på dig Star Wars: Galaxies. Idag vågar verkar ingen våga sig på liknande projekt.

Dessutom är dagens MMO-spelare lite för bekväma av sig. Jag tog upp detta till viss del i min artikel på Eurogamer.se, ”ingen ska vara bättre än jag och är någon det ska jag ha samma som denna då jag också är en betalande kund”. Ett äkta sandlåde-MMO är nästan per definition raka motsatsen. Det är de spelare som lägger det där lilla extra som för spelet framåt, som tar spelet till nästa steg, som gör att spelvärlden är unik och hela tiden ser till att det finns något att sträva efter.

Varför spelar jag inte EVE då efter som jag uppenbart håller det så högt? Jag spelade det i över tre år innan jag lade av. Ena anledningen var privatlivet, det andra var att precis som alla MMORPG:s kommer det en tid då folk plockar fram en mall som man ”måste” följa för att vara värd något. Det tog bara längre tid på den tiden. Men det fenomen är något jag tänker ta upp vid senare tillfälle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s